Inga I Indien

Tiden rinner snabbt undan och nu har jag endast en dryg vecka kvar i Indien. Den 6/2 kl 20.40 går mitt flyg via Abu Dhabi till Köpenhamn.

Februari började bl.a med en inspektion från ”the government”, två läkare samt två tjänstemän! Besöket denna gång gällde endast ” the home”.Alla rum, lokaler samt hygieutrymmen kontrollerades mycket noggrant. Smärre anmärkningar med dock inte så kostbara.

Tyvärr hade vi just då ett par pojkar som dagen före besöket insjuknat i vattkoppor. Då bestämdes att pojkarnas ” hostel” skulle stängas och alla pojkarna skickas hem, minst tre veckor. Smittorisken är stor och då det inte finns enskilda rum med separat toalett/dusch togs detta beslut.

Dock kunde det ordnas för pojkarna i klass tio som just var inne i examensperioden att de fick stanna kvar. Men trettio ledsna killar fick lämna oss.

Vi hade planerat en föreställning, en ”Magic show” den 4/2 för alla på projektet men självklart ställde vi in den.Alla skulle få ta del av denna show som en gåva från privatpersoner med önskan att anordna något roligt för våra barn. I skivandes stund är nu pojkarna tillbaka ( anlände d 25/2) och showen blir så snart tillfälle ges.

Jag åkte med skolbussen vid några tillfällen ,med start 07.15 från DSI och åter ca 08.45-09.15 på olika typ av vägar. En del med nylagd asfalt medan andra var i samma skick som 2009, stora hål över hela vägbanan så bussen ”hoppade upp och ner o hit o dit.”Jag tänkte stackars barn som måste åka på dessa vägar två gånger om dagen.

Men barnen stiger glada upp på bussen,de är helt underbara och längtar till sin skola. När de ser att jag är med ler de stort, hälsar artigt ” Good morning Mam” och vill bara prata med mig. Barnen lämnas oftast av mammor men även en o annan pappa, ibland körandes med motorcykel från byar där inte bussen kan köra.

Lördagen den 3/2 fick vi ett tragiskt besked att en av våra lärares man hittades död i hemmet. Enligt hinduisk sed och tradition besöker man sorgehuset dagen efter, all personal på DSI samlades och i en av skolbussarna åkte vi till vår kollega och vän och hennes familj. Båda deras barn går på vår skola.

Gatan i byn kantades av männen och framme vid huset möttes vi av hundratalet gråtande och skrikande kvinnor.I mitten ligger vår sörjande vän, näst intill medvetslös, svårt att få kontakt med henne. Efter ett tag kommer ambulans med den döde maken.Ett sista farväl togs med massor av blomkransar som lades på honom,till musik från trummor och smällare. Därefter fördes den avlidne i öppen likvagn till bårhus för kremering. En upplevelse som jag nog sent kommer att glömma.

Två dagar före min avresa kom en flicka tillsammans med en man från”socialen” för att be om en akut plats för henne på DSI. Efter tre år av sexuella övergrepp av sin pappa brast det för henne och hon lättade sitt hjärta för sin lärare. Efter anmälan till polis mm kom de till oss.

Hon är fortfarande kvar på DSI,men kommer snart att återvända till sin mamma och bror. De har inte vetat om detta hemska som hänt flickan.

Pappan har gett dem sömntabletter så han kunde förgripa sig på sin dotter.Detta är så tragiskt och tyvärr alldeles för ofta förekommande i många familjer.

Ett av skolans klassrum hade golvet angripits av termiter ,de t.o.m. började äta på möblerna. Tack vare bidrag från sponsorer kunde golvet helrenoveras, se bilder.

Specialklassen har en fantastisk undervisning inom olika områden.En dag satte de upp affärer med olika varor. Elverna fick träna att sälja, handla, ta betalt och betala 💰.Ett härligt besök i denna klass.

Min näst sista dag på projektet blev jag bjuden på en fantastisk födelsedagsfest.

Alla hade hjälpts åt att planera. Det blev roliga uppträden, danser, sånger,tal och pjäser. Till avslutning bjöds alla på god tårta men först drog de upp mig på golvet för nu skulle minsann 80-åringen dansa.

Tacksam för denna fest samt även för allt annat jag fått uppleva under tre veckor tillsammans med barn,personal, lärare,chaufförer och föräldrar.

🇮🇳✈️🇸🇪

Vänliga hälsningar

Inga

Sänder er läsare varmaste hälsningar från Indien och projektet DSI.

Jag kom den 18/1 och och anländer till Sverige den 7/2.

Det är alltid lika fantastiskt att möta mina vänner igen samt även möta ny personal och barn.

Det bor fn 63 barn på projektet, och på skolan är det totalt 450 elever. Två förskoleklasser,en specialklass, samt årskurs 1-5 på Primary school, på High school klass 6-10. Två sk spår med Tamil i ett spår som huvudspråk och ett spår med Engelska som huvudspråk.

Skolan har nu fem bussar som hämtar upp barn från avlägsna byar varje morgon från ca 7.30. Turerna tar ca 1,5 timme . På eftermiddagen körs barnen hem ca 16, samma tid och runda. Just nu är det väldigt varmt, runt 30-34 +, då är det varmt i bussarna!!

Igår, den 26/1, firas The Republic Day i hela landet och även på vår skola. Dagen hälsar man varandra med orden Happy Republic Day. Eleverna underhöll med dans sånger samt olika tal och firandet inleddes med march till trumpet och trummor, utfört av skolans äldre elever. Mycket vältränat och vackert.

År 1950 blev Indien republik och är en av Indiens tre nationella helgdagar. Självständighetsdagen den 15 augusti och Gandhi Jayanthi den 2 oktober.

Projektet DSI är som ni vet en privat organisation ,som drivs av en indisk familj med stöd av en tysk förening DSH, Dewi Sarasvati Hamburg.

Indiska staten betalar inte några bidrag till privata skolor ,skolhem barnhem och DSI är ett av dem. De är helt beroende av sponsorer och bidragsgivare från västvärlden. Även i Indien har allting blivit dyrare .

Inte alltid så lätt att få ekonomin att gå ihop och behoven är stora.Byggnaderna tex är lite till åren komna (1992) och klimatet går hårt åt dem,murarna spricker .Ja, listan kan bli lång!

Alla föräldrar har inte alltid pengar till att betala skolavgiften och fadderbidragen räcker inte numera heller till vad barnen på vårt Home är i behov av.

Men alla här är positiva och glada att de har arbeten och barnen är så lyckliga att komma till skolan och få en god undervisning. Sedan två år tillbaka har skolan en specialklass med elever som har olika funktionsnedsättningar/ variationer.

Ett stort lyft för vår skola och flera elever står o kö för börja i denna klass. Just nu är det 21 elever inskrivna och det finns inte plats för fler.

Under gångna veckan har jag varit i de flesta klasserna,deltagit i flickornas månadsmöte, gjort hembesök, hälsat på fd elever som kommit för att bla träffa mig. En em deltog jag i specialklassens fysiska träning av en extern specialpedagog. Så lärorikt och intressant.

Jag vill avsluta med en vädjan om ett litet bidrag till mitt fantastiska DSI och till alla barnen här som drömmer om en god framtid. De är ju Indiens framtid🙏🏽.

Kontakta mig gärna: ingaeke@hotmail.com

Kontonummer: 8313 9 504 382 999-2

Med vänliga hälsningar

Inga Ekelund

Lägger in nya bilder snart.

Julen är magisk för många barn i vår värld men tyvärr inte för alla. Din julgåva gör skillnad och kan bidraga till att förändra barns liv.

Hjälp barn som är i stort behov av din hjälp.

Barn som hamnar utanför skolan istället för att få en gedigen utbildning löper stor risk att fortsätta sina liv i fattigdom, dras in i kriminalitet eller rent av giftas bort innan de hunnit bli vuxna.

Därför är skolundervisning oerhört viktig och är alla barn rätt!

Många barn har det svårt i vår värld.

Men självklart tänker jag särskilt på barnen på projektet DSI, Indien.

Från 2009 har jag varit där som volontär,sponsor och biståndsarbetare.

Tack vare min familj, alla fantastiska medskapare,faddrar och sponsorer i min omgivning.

Tacksam för din julgåva❤️

För kontakt och info: mailadress ingaeke@hotmail.com

Tel: 0703083688

Varma hälsningar i Adventstid!🙏🏽🙏🏽

Inga Ekelund

Välkomna till en ” Kväll för Indien”.

Ett tillfälle att stödja barna rätt till en trygg barndom och god skolundervisning.Som tyvärr inte är en verklighet 2023.

Kvällen bjuder på varierande innehåll.

Föreläsning av Fatmir Seremeti, årets mottagare av Ella och Ernst Skoogs stipendium.

Sång av populäre Lasse Sigfridsson.

Kort information om DSI av Inga Ekelund.

Lotteri.

Entre: 195 kr, anmälan ingaeke@hotmail.com eller tel 0703083688 ( swish).

Inga Ekelund

Nya läsåret 2023-2024 startade i mitten på juni och nu är undervisningen i de olika klasserna i full gång,från förskola till årskurs tio.

Under den gångna veckan var det extra aktiviteter förutom den ordinarie undervisningen. Skolans sk idrottsplats förbättrades.Planen rengjordes och jämnades och högt gräs togs bort så att ormar och andra skadedjur inte ska trivas där och skada barnen.

Barnen har också fått vaccin mot giftiga skadeinsekter och ormar, vilket tyvärr finns i närheten och ibland även inne i skolan område. Förra veckan kom en stor cobra in framför pojkarnas matplats. Tack o lov hände inget och ormen togs om hand,dödades och brändes.

Med anledning av detta orosmoment har barnen samt även de vuxna fått undervisning i första hjälpen samt hur man agerar om giftiga ormar eller insekter kommer i deras närhet,att de är försiktiga och omedelbart söker första hjälpen. Viktigt att även denna information och undervisning finns på DSI.

Sedan var det dags för en annan typ av aktivitet.Barnen som bor på DSI blev bjudna av en sponsor att besöka en circus. Det blev en rolig eftermiddag för barn och personal.

Vilken viktig och rolig vecka alla har haft på DSI.

Den 7:e februari lämnade jag Indien och DSI för trettonde gången och det är lika känslosamt varje gång jag tar farväl av alla mina underbara vänner, denna gång efter tre fantastiska veckor.Tre år av uppehåll men för mig fanns inte de åren, jag kände att nu är jag här igen och tar vid där jag slutade februari 2020. Som jag uttryckt tidigare är DSI mitt andra hem🇸🇪🇮🇳🙏🏽och det är en stor förmån för mig att under alla dessa år fått vara en del av DSI familjen och få uppleva så mycket kärlek från alla. Det är Lycka!

Att jag sedan haft möjlighet ,tack vare er faddrar och övriga bidragsgivare, hjälpa barn till en trygg barndom med god utbildning samt ge ekonomiskt stöd till viktiga insatser för projektet under alla dessa år.

Utan er hade jag inte haft möjlighet att ”Göra Skillnad” för DSI. Varmt och innerligt Tack till er alla som både uppmuntrat mig att genomföra dessa resor och för alla bidrag.

Kram Inga